Nathalie

Usch va arg och besiken jag va igår.
Vi hade seriepremiär i fotbollen och vi mötte boo på borta plan. Jag började på bänken, och fick även sluta på bänken. Vart så jävla irriterad. Varför tar han ens ut mig om jag inte får spela? Sånt där gör mig så jävla lack. Jag kunde lika gärna varit hemma och gjort något mycket roligare. Det blev 1-1 i matchen och det var vad jag tyckte vi förtjänade, även fast vi var snäppet bättre i vissa stunder.

Vill dra tillbaka tiden ungefär 2 år. Då jag var som bäst i fotbollen jag var i startelvan spelade hela 90 min varje A-lags match. Men sen så hände det som inte fick hända, mitt korsband gick av. Jag kände mig verkligen så nere och typ, jaha då var det här slutet då. Jag fick hoppa runt på dom där jävla kryckorna i 2 månader totalt, snacka om armmuskler hahah NOT. Sen kom operationen, var så himla nervös men det gick bra. Hade bara så himla ont efteråt och kunde knappt röra mig, ville bara dö.

Sen när ja väl börjat med sjukgymnasten så gick det framåt, tyckte Petra iaf. Min tränare intalde mig bara att det kommer bli bra och jag kommer komma tillbaka till fotbollen snart och att jag ändå kommer få spela i A-laget. Vi hade en sån relation som är klockren spelare- tränare i mellan. Vi skämtade och hade våra allvarliga stunder, men han är verkligen en sån person som puschat mig under åren. Sen kom han med beskedet att han skulle sluta. Då såg jag bara svart.

Spårvägens Dam lag, saknar det.

Ja, då var första skivan avklarad. Gick på en skiva från min skola. Alla som man kände var där typ, roligt men även lite jobbigt när psykfallen i klass ställer sig brevid en och börjar dansa, hahaha lite sorgligt faktiskt. Började med förkrök på nivå, haha, jag jennifer sara och emlie. Det var trevligt :) Sedan bar det av till april där skivan var, var ju ett litet äventyr att hitta dit. Och roligaste, jennifer fastnar med klacken i gallret utanför tunnelbanan och går vidare, hahahah så jävla roligt att se. Men vi kom fram till slut iaf. Och det roligaste är människor som man träffar varje dag i skolan som man aldrig hälsar på, sen när man träffar dom ute så flyger dom nästan på en och kramar på en och ska hälsa, skumma människor asså.

Och till kvällens PSYKBRYT. Varje gång jag gick på toaletten så var samma snubbe där JÄMT, och han gjorde jämt narr av mig vad jag en sa, sen till slut så fick jag nog. Han skulle gå in på toaletten och då sparka ja dörren efter honom, han vänder sig om och säger.. "Aboooooooo va göru?" och ser så där otroligt dum ut som alla killar som tror dom är något gör. Jag skratta bara honom i ansiktet, och han skulle ju så klart börja kaxa. Killarna runt omkring, asså du kan ju inte slå en tjej, vad skulle han svara på det? rolig som han är så säger han, "men hon tror att hon är något" hahah ska han säga som drar på värsta getto snacket och tror han är något. Men han slog mig aldrig. Ville nästan att han skulle göra det, då hade jag iaf en anledning till att sparka honom i skrevet.